Om Night Snow Run

Jag har helt glömt bort att skriva någonting om loppet som jag och mamma sprang i lördags. Det var iallafall ett fjällopp/nattlopp i djupsnö. Detta har aldrig tidigare ägt rum någonstans i Sverige och det var första gången i Vemdalen. Så vi hade liksom inte så mycket att varken jämföra med eller förvänta oss av. Vi hade absolut spekulerat kring underlaget och vad vi skulle ha för kläder. Eftersom att de började bli kallgrader igen efter en period med lite mildare väder, det var väl runt -11 grader när vi startade. I början frös jag iallafall innan blodet hade börjat pumpa i kroppen. Sträckan vart nedkortad från 12km till 10km vilket jag var besviken över till en början, men kan erkänna att jag var väldigt glad över nu i efterhand. Vi började loppet upp mot Jaktstugan i en postad men väldigt söndertrampad led. Det var som att springa i en skoterled, för varje steg man tog så sjönk man ned. Det varade i 3,5km och det var bara uppför. Där i början var jag nära på att ge upp. Dessutom hade jag inhandlat en vätskerygga inför Vasan som jag skulle testa under loppet. Sugröret hann frysa innan jag ens hade startat. Så det gjorde inte saken bättre. När vi väl kom upp till Jaktstugan tänkte vi YES nu går det nedför. Nackdelen var bara att det va en halvmeter snö där(!!!). Herregud. Loppet var sjukt jobbigt men en jäkla upplevelse. Med machaller efter vägen, allas pannlampor och eldshow efter halva vägen. 
Efter loppet var jag jätte skel och mådde som en påse skit ärligt talat. Jag trodde att jag skulle spy ett flertal gånger och frös som aldrig förr. Jag ljuger inte om jag säger att jag aldrig frusit så där mycket i hela mitt liv! Alla kläder, skor och handskar var dyngsur av all snö. Plus att vi inte hade tagit med tillräckligt med ombyte och de blöta vart bara kallare och kallare. Vi skippade prisutdelningen och åkte hem. Annars hade jag aldrig klarat mig för jag hackade tänder och naglarna var alldeles blå! När jag kom hem stod jag i duschen i säkert en timma innan jag fick tillbaka känseln i fingrarna. Fy säger jag bara! Över lag var det ett roligt lopp och känner jag mig själv rätt så lär jag springa nästa år igen. (null)
(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0