Ica loppet

Jag trodde påriktigt att det här aldrig skulle gå och att jag aldrig skulle ta mig i mål. Första och andra milen gick jätte bra, därefter fick jag en riktig dipp. Vid 30km fick jag kramp i lårmuskeln som verkligen inte släppte. Benet slutade att fungera helt och hållet och det krampade och värkte. Då tänkte jag att nu är det kört men vi kämpade på. På slutet vart jag väldigt arg för mina fingrar var så frusna så alla fingrarna krampade ihop så att det inte gick att hålla i staven. Sista metrarna in i mål hade jag gråten i halsen. Jag var så tött och hade ont i varenda kroppsdel. Några av funktionärerna fick hjälpa mig av med skidorna och sen bara la jag mig ned, därefter ledde en kvinna mig in i värmen så jag fick dricka varmt och äta någon semla. När jag hade återhämtat mig fick jag medalj och därefter hade jag också vunnit ett pris. Ett presentkort på Ica för 500kr. Vilket var väldigt roligt. Dock känner jag mig missnöjd och jämför mig med alla andras tider. Tur jag har mamma, hade det inte varit för henne hade jag inte fortsatt. (null)
(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0